Den ökände biggie feat. masen o pappa puff

Dagens klassiska banger i ateljén med samplingen från den underbara gaylåten med Diana Ross.

Vårtecken

Konstnären Mark Jenkins har en ny serie streetart där han gör om gatuskyltar till blommor. Rätt enkelt och effektfullt. Jenkins kommer för övrigt till Malmö lite senare i vår för att hälsa på och göra om även vår gatumiljö.

We are the robots

Amerikanska försvarsdepartementet tillsammans med robotfirman Boston Dynamics håller på att utveckla en ny robot som ska kunna ta sig fram överallt där människor och djur kan röra sig. Det låter och ser ut som en jättefluga eller som en Bambi som trippar runt i snön på sköra ben. Trots min fascination för robotar känns det som en skämmande tanke att bli jagad genom skogen av ett gäng sådana här.

Den gröna grodans pappa

Drömde om Kermit i natt och hur han sökte tröst hos mig efter att hans grisflickvän ännu en gång behandlat honom som skit. Det blev många glas rött och tårfyllda diskussioner. Tror han bestämde sig för att han skulle gå hem och ta ett sista snack med henne precis innan jag vaknade ur drömmen. Får hoppas det löste sig. Kunde sen inte låta bli att googla runt nu på morgonen om denna tragiska groda och stötte då på hans skapare – dockmakaren Jim Henson. Mr Henson verkar ha gjort helt fantastiska saker under sin yrkeskarriär. Kolla till exempelvis in kortfilmen Time Piece från 1965 här nedanför med honom själv i huvudrollen. Måsta läsa på mer om denne man.

Get busy living or get busy dying

Franska konstnären Bertrand Planes har saktat ner en klocka 61320 gånger så att ett varv representerar en normal livslängd. Lite obehagligt att se sekunderna ticka iväg mot den förmodade dödsdagen. Själv kommer jag om inget oväntat händer rent statistiskt dö den 22 januari 2056 enligt ett internetquiz. Den som lever får se…

Vi har hört den förr

Jag somnade mitt i Parlamentet igår. Betnér i all ära, brukar gilla honom, men är det här verkligen sveriges number-one humorshow? Visst jag förstår att skämten inte alltid sitter men egentligen finns det någon av dessa ”komiker” som är överhuvudtaget speciellt rolig. Så fort man ser ser en brittisk eller amerikansk stadup-dvd känns det som vi är milsvis efter och att dom är så grymt mycket mer tighta och klarar av att leverera mer än 2-3 oneliners om deras vardagsreflektioner i livsmedelsaffären. Slår säkert in öppna dörrar med dessa resonemang men ändå kan man inte kräva lite mer? Var sker gallringen? Var finns motsvarigheten till dom stora skivbolagen som skickade tillbaka demobanden till replokalen. Hmm… Just det, dom finns ju inte heller längre, nu kan vem som helst lägga ut sin skit på myspace. När det gäller humorn verkar det som vem som helst bara han själv vill kan kalla sig komiker. Att sen alla sunkbarer ska ha sin egen standupkväll och bjuda in dessa lokala ”talanger”, tackar för det, så att vi andra stackare som bara är där för att dricka ett glas billig öl tvingas lyssna på ännu ett krystat har-ni-tänkt-på-en-grej-skämt. Och nej, jag tänker inte ge Björn Gustavsson cred heller. Är han verkligen som kvällstidningarna skriver sveriges roligast man? 21 år, nykterist som gjort typ två framträdanden. Hallå! Det verkar som det går hem i stugorna men jag fattar ingenting. Jag skattar hellre åt till exempel Jeff Ross…

Ol’ mother russia

Dagens konstinköp kom från calibaserade artisten Scott Hansen och det grafiska bladet ‘The workers party’. Gillar det enkla ryska propaganda poster snittet.

Drömfångare

Dom senaste nätterna har jag provat att låta datorn övervaka mig när jag legat och sovit. Med hjälp av ett litet program som heter Dreamrecorder har datorn med bild och ljudupptagningar kunnat följa mina sömncykler. När jag under natten rört mig i sängen har datorn tänt upp skärmen och tagit en bild eller när ljud har uppfattats i sovrummet har dessa spelats in. Detta har sedan sammanställts på morgonen i statistik och som en kort filmsekvens så jag kan uppleva hur jag beter mig när jag sover och inte bara kunna förlita mig på flickvänners berättelser genom åren. Det känns onekligen surrealistiskt att för första gången kunna höra sig själv prata i sömnen och hålla monologer efter att John Blund dansat förbi.

Jag lever här som ett moln på marken

Londonbaserade studion Troika har för British Airways räkning gjort ett 5 meter långt moln och hängt upp i en av avgångshallarna på Heathrow flygplats. Gillar att man använt tekniken från gamla klassiska informationstavlor på flygplatser och tågstationer för att göra skulpturen mer föränderlig inte bara visuellt utan även ljudmässigt. Kolla in ett klipp nedan.

Alla ögon på mig

Fortsätter ögontemat från förra inlägget. Ateljékollegan Pärra Andreasson aka Ruskigs frimärken släpps 27 mars. Sveriges första graffitifrimärken, wow! Stort grattis Pärra!

One eye red

Äntligen tillbaka på jobbet… Dom senaste veckornas läkeprocess i sammanfattning ovan.

Curiosity killed the rat

Spanska street art konstnären Sam3 gör om bilar till råttor i Bukarest. Denna vedervärdiga stad jag bestämt mig för att aldrig besöka igen. Kanske därför jag gillar motivet så mycket.

Les artistes!